Spanish painter (b. 1615, Madrid, d. 1673, Madrid) was an Italian painter of the Renaissance period. He was born at Bassano del Grappa near Venice, the eldest son of Jacopo Bassano and grandson of Francesco da Ponte the Elder. He studied with his father and worked in the Bassano family workshop along with his three brothers, including Giambattista and Girolamo. He moved to Venice where he ran the branch of the family business, and where he was employed to paint a series of historical pictures in the Doge's Palace, but prone to hypochondria and other ailments, committed suicide by throwing self-defenestration soon after his father's death in 1592.  Related Paintings of Francisco Camilo :. | Path in the Wheat Fields at Pourville | The Birth of St.Nicholas | Fountain Garden | Paul | Mars and Venus |
Related Artists:
Jan Miense Molenaer
Dutch Baroque Era Painter, ca.1610-1668 was a Dutch genre painter whose style was a precursor to Jan Steen's work during Dutch Golden Age painting. He shared a studio with his wife, Judith Leyster, also a genre painter, as well as a portraitist and painter of still-life. Both Molenaer and Leyster may have been pupils of the successful Dutch painter, Frans Hals. Molenaer achieved a style close to Hals early on in his career, but later developed a style like that of Dutch genre painter, Adriaen van Ostade. His genre works often depicted players of music, such as his The Music Makers (Museum of Fine Arts, Budapest), The Duet ((Seattle Art Museum), or Family Making Music (Frans Hals Museum). He also depicted Taverns and the activities of card games or games of the times such as La main chaude, or in Dutch, Handjeklap, which literally means clapping hands. Molenaer also cleverly depicted biblical stories in his own time and surroundings, such as representing a scene from Peter's Gospel set in a Dutch Tavern in, The Denying of Peter (Museum of Fine Arts, Budapest)
Hills, Laura Coombs
American Miniaturist, 1859-1952
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.